känns en blöt nos som den yttersta nåden.
Välkommet avbrott efter den föregående veckan hos Kristian & Ulrika på uppvägen. God mat, goda vänner och glädjen i att få vara med och göra något handfast.
Mest spännande var nästan att få träffa hundarna.Efteråt kom jag på att det fanns en likhet med mina hundkompisar i Långtbortistan oxå. Studsar till när jag börjar dyka upp själv på bilderna , det blir alltid roligare när kamerorna börjar gå runt.